Den som aldrig vinner en demokratisk strid kastar sten

Nu går den traditionella median i spinn igen och rapporterar om bränder och stenkast-ning från bl a Tensta, Rinkeby och Rosengård. Vad vi borde fråga oss är varför det är som det är och vilka drivkrafter som ligger bakom. Jag har sedan flera år haft möjlig-heten att samarbeta med unga från Megafonen i Husby och jag ser vilket fantastiskt arbete de gör. Problemet är att jag också ser en struktur där politiker och tjänstemän aldrig låter unga vinna några demokratiska strider. Denna artikel handlar om min fru-stration över den bristande respekt som unga i förorten utsätts för.

Ökade klassklyftor

Jag önskar att jag som polisen kunde avfärda det som händer i förorterna som ett verk av några få kriminella element. Det är sant att det ofta är några få som gör sabotage och det är sant att de inte helt sällan har ett kriminellt register i sin portfolio. Men bakom detta finns en tyst massa som har all anledning att tappa framtidstron, därför att makten vägrar att lyssna på allvar.

De senaste åren har regeringen bedrivit en politik som kraftigt ökar klasskillnaderna i Sverige och vi har en statsminister i Fredrik Reihnfeldt (m) som avfärdar dagens arbetslöshet med att den inte drabbar medelålders ”svenskar”. Ove Sernhede som är professor i socialt arbete vid Göteborgs Universitet menar i en artikel i Metro att vi måste se till de strukturella problem kring socialt utanförskap, skenande arbetslöshet och brist på utbildning som framförallt drab-bar yngre män.

Vad händer när någon försöker?

Jag har i flera år haft möjligheten att samarbeta med Megafonen i Husby på olika sätt och jag har sett hur de engagerar hundratals unga kring Cafe kvällar, filmkvällar och olika andra hap-penings där politik och lokalsamhälle står på agendan. De har också varit en viktig aktör som hjälpt bl a Stockholms stad och Svenska Bostäder i arbetet med Järvalyftet och de dialogträf-far man haft med Husbyborna. Problemet är att när det sedan kommer till beslutsfattande så körs de över om och om igen.

Megafonen är till stora delar unga välutbildade Husbybor som inger hopp och en bild av styrka. De är förebilder för hur ett demokratiskt samhälle ska fungera och hur unga kan dela med sig av kunskap och erfarenheter till andra unga. -Men vad hjälper det när det moderata borgarrådet Joakim Larsson inte håller de löften som kommer fram i dialogerna med medbor-garna?

Min farhåga är att när unga i förorten aldrig tillåts vinna några demokratiska strider så faller möjligheten att lyfta fram goda exempel. Det spelar ingen roll hur många organisationer som Megafonen vi lyfter fram om etablissemanget inte tar dem på allvar. När det har skett så är det också kanske bara naturligt och hälsosamt för ett samhälle att andra väljer att rösta med gat-sten.

Johan Flyckt