Rädda Sollentuna Brandstation - Stoppa neddragningen av Brandkåren Attunda

Enligt Mitt i Sollentuna 2009-12-15 är Torbjörn Rosdahl ansvarig för att direktionen för Brandkåren Attunda vid sammanträdet 2009-12-08 § 44/2009 beslutat att anta budget för 2010 och ekonomisk plan för 2011 och 2012 för att därigenom spara 9,8 miljoner kronor 2010.

När brandmännen själva anser att de behöver viss bemanning för att klara sina arbetsuppgifter baseras detta på lång erfarenhet av vad som krävs av dem vid olika räddningsinsatser och skall därför inte ifrågasättas av en lekman.

Att Torbjörn Rosdahl nu av politiska skäl nu tvingar dem att sänka ambitionsnivån visar att han inte kan eller vill förstå hur denna yrkeskår arbetar och hur beroende vi alla är av att den fungerar. Han riskerar kommuninnevånarnas liv och egendom.

Att sänka ambitionsnivån innebär för Sollentunas del att man nu tvingas minska personalstyrkan vid larmutryckning till 4 man och 1 befäl istället för dagens 5 + 1.
Med 4+1 kan man inte ta med sig stegbilen utan behöver rekvirera en sådan från annan station.

Torbjörn Rosdahl säger i samma artikel att ”Det går över mitt förstånd att man inte kan åka 2 i en bil och 3 i en annan.

Orsaken är att för att snabbt kunna påbörja rökdykning efter ankomsten till branden krävs att alla tre i rökdykargruppen hinner ta på sig sin utrustning under bilfärden och att de kan göra en insatsplan utifrån de informationer som kommer från brandplatsen.

För varje minuts fördröjning riskerar man människoliv i en brinnande lägenhet.

Vid hjärtstillestånd minskar överlevnadschansen med 10 % för varje minut

Med 4+1 kan någon övrig livräddning ej starta även om stegbilen finns med. Befälet leder endast insatsen och den fjärde mannen är fullt upptagen med vatten och annan hjälp till rökdykarna.

Med dagens styrka 5+1 skulle man dels kunna använda stegbilen direkt och dessutom kunna söka av trapphuset för att se att där inte finns några personer. Detta för att förhindra en upprepning av den svåra olyckan i Rinkeby där 7 personer omkom i trapphuset på grund av rökförgiftning.

Detta förhindras nu genom Rosdahls neddragning i budget 2010.

Det är en skam att räddningstjänsten i Sollentuna inte omedelbart kan starta livräddning och yttre brandbekämpning via stegbilen utan måste invänta en insats från en annan kommun. Det kan ta lång tid innan de kan komma upp till eldhärjade lägenheter i höghus.

Genom denna fördröjning kan människoliv gå förlorade.

För närvarande är Kista Brandstation första utryckningsstyrka i Helenelundsområdet och rycker ut med 6+1 man och har alltid stegbil med sig.

Det är alltså de som bor norr om Kanalvägen som är i farozonen. Boende i Sollentuna Centrum, Malmvägen, Häggvik, Edsberg och Sjöberg m fl drabbas värst om det brinner i ett höghus. I dessa områden ligger också de flesta äldre- och trygghetsboenden i Sollentuna liksom alla köpcentra.

Om det pågår en räddningsinsats på motorvägen samtidigt som ett brandlarm kommer kan en fördröjd insats få katastrofala följder.

Även vid trafikolyckor behövs två fordon vid utryckningen för att kunna stänga av trafiken så att ingen av brandmännen blir påkörda under räddningsinsatserna.

Utdrag ur remissvaret nedan.

Rosdahl tar ingen som helst hänsyn till den massiva kritiken i Storstockholms brandförsvars remissvar i ärendet. Han ignorerar deras förslag till en fortsatt aktiv dialog innan beslut fattas eftersom de anser att detta påverkar den operativa beredskapen i hela länet.

Alla Sollentunas innevånare förtjänar ett fullgott brandförsvar.

Jag hoppas att en ny majoritet efter valet kan återställa ordningen i Brandkåren Attunda och se till att det bl.a. finns en tillräcklig bemanning för att kommuninnevånarna skall kunna känna sig trygga även om en olycka inträffar.

Vilket parti Du än tänker rösta på i riksdagsvalet så rösta på Sollentunapartiet i kommunvalet för ett tryggare Sollentuna i framtiden.

2010-01-29

Sture Pettersson - Sollentunapartiet

Utdrag ur Remissvar

I Storstockholms brandförsvars svar på remiss angående ”Handlingsprogram Brandkåren Attunda 2010” Dnr.113-2333/09 konstaterar Brandchefen Jan Wisén och strategistabens chef Magnus Wallin bl.a. att ”Förslaget till nytt handlingsprogram innebär en sänkning av Brandkåren Attundas operativa beredskap. Förändringen medför med stor sannolikhet ett ökat behov av förstärkningsresurser från SSBF, primärt med höjdenheter för livräddande insatser. Samtidigt är det även troligt att Brandkåren Attundas möjlighet att bidra med förstärkningsresurser till SSBF minskar.

Samverkan med förstärkningsresurser regleras i dagsläget i ett samverkansavtal mellan de olika brandförsvaren i Stockholms län. Avtalet syftar till att den hjälpsökande ska få assistans så snart som möjligt, oberoende av kommun- eller brandförsvarsgränser, vilket bygger på ömsesidig stöttning mellan de olika organisationerna. Detta avtal är just nu föremål för översyn, efter beslut i SSBF:s förbundsstyrelse. En föreslagen inriktning är att avtalet kompletteras med en debiteringsmodell avseende långvariga insatser och eventuella ensidiga beslut om operativ beredskap.

Parallellt med denna översyn pågår en gemensam utredning inom Stockholms län som ser över brandstationernas placering utifrån geografisk täckning av området. Utredningen syftar till att identifiera möjliga samordningsvinster och resurseffektiviseringar, där gränsområdet mellan Brandkåren Attunda och SBBF anses särskilt intressant.

Med anledning av ovanstående anser SSBF att det är olyckligt att den föreslagna sänkningen av Brandkåren Attundas operativa beredskap och andra samverkansmöjligheter inte varit uppe för djupare dialog i ett tidigare skede. Ambitionssänkningen påverkar den operativa beredskapen i hela länet och de potentiella samordningsvinster som finns i en fördjupad samverkan mellan organisationerna överstiger med stor sannolikhet de effektiviseringar den enskilda organisationen kan uppnå, t.ex. via föreslagen ambitionssänkning.
SSBF vill med detta remissvar belysa vikten av en fortsatt aktiv dialog och fördjupande samverkan med Brandkåren Attunda och andra brandförsvar i länet.
Organisationerna och ytterst de hjälpsökande är beroende av vår förmåga att samordna våra resurser så effektivt som möjligt”.