En föreläsning av Gösta Vestlund i Brunnsviks folkhögskola

Gösta Vestlund har en bakgrund som folkhögskoleman och arbetade som lärare på Brunnsvik för 70 år sedan. Gösta har varit pension i 34 år och han har försökt att följa med och vara ordförande för folkhögskolan som drivs av pensionärer Gästrikland. Gösta berättar mycket om sina erfarenheter och hur han anser att man lär sig i diskussion, samtal med andra människor och hur vänskapen utvecklas. Att det var 80 år sedan Gösta för första gången satte sin fot i ABF anser han att det styrker vänskapen. Att veta och kunna är makt, och ju större överblick du har av saker och ting så innebär det att ha makt hävdar Gösta. Han tillägger även vikten av att det ska vara kvalité också.

Gösta började undersöka folkhögskolans läge och därefter ta framtidsaspekterna. Under år 1868 fanns det tre folkhögskolor i Sverige, och det var bondsöner och bonddöttrar som kom till skolan. Efter det kom arbetarungdomar, ungdomar från medelklassen,

Gällande folkbildning och folkbildningens framtid lyfte Gösta fram två punkter. Den första punkten handlade om att människor genom kunskap, samtal och amarbeten med andra utvecklar sin personlighet. Den andra punkten är mer inriktad i utvecklingen av en samhällssyn som blir ett stöd till människan i stöd av andra människor och ju större samhälle, desto större betydelse får människan.

Vidare går Gösta in på ett minne från ett seminarium som han var på där ställde en deltagare frågan: ”hur går det med folkhögskolornas framtid i Sverige” samt utryckte sig på detta vis ”folkbildningen är en allt för alla rörelse”. Gösta blev mycket besviken av denna utsägelse. Därefter började Gösta undersöka folkhögskolans läge och därefter framtidsaspekterna. Göstas svar på tal gällande utsägelsen är att folkhögskolan inte är en ”allt för alla rörelse” och elever på skolan håller med honom.

Folkhögskolan är en mångkulturell skola/samhälle och folkhögskolan kan lära så mycket. Många människor med olika kulturer och erfarenheter träffas och utbyter tankar med varandra. Tyngdpunkten i pedagogiken i folkhögskolan ligger i gruppen.

Även förändringar har skett, folkhögskolan började som patriarkalisk då någon där ”uppe” fostrade de där ”nere”, nu är det inte så längre. Förr hade inte folkhögskolan befogenheter att ge ut betyg och det har dem inte nu heller, men nu ger folkhögskolorna tillträde till högskolor och universitet.

Gösta förklarar även att tillit är grunden för folkbildningens möjlighet. När man har tillit för varandra då händer det någonting. ”Rädsla gör oss mindre, vi vågar inte för att vi är rädda men i en grupp som stödjer varandra minskar rädslan och styrkan växer i samklang med andra människor”.

Gällande folkhögskolans och framtiden anser Gösta att det största problemet är ekonomin. Ekonomin går inte runt och då får man ett underskott. En annan faktor är att politiker förr i tiden fick sin utbildning i folkhögskolor och studiecirklar, numera är politiker allt från gymnasister och/eller högskoleutbildade. Detta innebär att politiker idag har mindre kunskap om folkbildning. Gösta avslutade sin föreläsning genom att nämna en annan påverkans faktor vilket är att ungdomars politiska intresse minskar.

Sibel Uzum