Berättelsen om den svenska potatisen

Inte heller den svenska potatisen, som så mycket annat, är av svenskt ursprung. Potatisen kommer ursprungligen från Sydamerika och letade sig sannolikt till Sverige via hemvändande soldater från det trettioåriga kriget (1618-1648). Det är långt ifrån säkert att det gick till så, men är samtidigt en mycket sannolik teori.

Enligt historien så ”upptäcktes” potatisen av spanjoren Gonzalo Jiminez de Quesada år 1530 i Peru. 1539 ska han ha fört den berömda jordknölen till Spanien, varifrån den spred sig över Europa på olika sätt.
Detta stärker ju teorin ovan då Spanien var höggradigt inblandat i det trettioåriga kriget.

I den svenska historien tillskrivs ofta Jonas Alströmer (1685-1761) som den som tog in potatisen i landet. Men så var det inte. Redan 1658 så planterade Olof Rudbeck (1630-1702 - vars släkt senare kom att ta säte på Edsbergs slott i Sollentuna) potatis i Uppsala Botaniska Trädgård.

I själva verket var det en kvinna som införde potatisen på fullt allvar i Sverige. Hon hette Eva De la Gardie (1724-1786) och var en grevinna och kvinna som kunde göra lite som hon ville. Eftersom hon var änka var hon myndig och kunde därav också förvalta sina tillgångar själv och även driva äffärsverksamhet. Och det gjorde hon. Kvinnor i allmänhet kunde inte göra sådant på den tiden, då det så gott som alltid var någon man som var hennes förmyndare. Var det inte fadern så var det den äkta mannen, och så vidare.

De la Gardie hade arrendebönder lite här och där, vilka hon mer eller mindre tvingade att odla potatis. Vilket arrendebönderna var allt annat än pigga på. I alla fall till den dag då man förstod att potatis var alldeles utmärkt att bränna brännvin på. Då blev den populär bland svenska bönder! Detta visste Eva De la Gardie innan – att den gick att göra brännvin av alltså, kanske inte att den skulle bli så populär. Inte för inte så var hon ledamot av Svenska Vetenskapsakademien (invald som första kvinna någonsin). Bland annat så författade hon en beskrivning om hur man kunde bränna brännvin av just potatis.

Detta fick en folkhälsoeffekt åt det bättre hållet. Innan potatisens intåg använde man säd för att framställa brännvin, vilket innebar att det bakades mindre bröd än vad som kunde ha gjorts. Nu lät man bli säden för detta ändamål och använde potatis istället, vilket innebar att det fanns mer mat än tidigare. Det kan tilläggas att det inte är mycket som odlas som ger så mycket igen som just potatis.

Thomas Axelsson